Varför ska jag alltid vara så snäll mot allt o alla, men ändå bara bli bemött med att folk skiter i en? Jag bjuder in folk till det ena och det andra, men får oftast inte ens några svar. När andra bjuder in däremot haglar svaren in. Och nej, försök nu inte säga att jag inte ska ta det personligt eller att jag har fel. Detta är vad jag upplever, och det är väl vad som är viktigt, eller hur? 

Jag ordnar gärna myskvällar eller till och med helger då jag vill ses med några kompisar och ha det mysigt. Ibland vill jag vara med hela kompisgänget, ibland med några få. Men det finns trots det några som alltid ska bli sura över att inte bli inbjudna (man bjuder typ tre, och då tycker jag inte att alla andra kan förvänta sig att också bli bjudna. ibland vill man vara några få) men själv blir man inte bjuden när flera andra ska ses. Detta skedde igår, vilket inte var första gången. Visst, jag jobbade igår och hade inte kunnat, men vafan, bjuder man inte för det? 

Jag anser att det är jag som i princip alltid får höra av mig till folk för att ses, oavsett ensam med några få eller ett litet gäng på 2-3 personer. Det känns som att jag tvingar folk att vara med mig. Något jag upplevt igenom alla mina kompisrelationer i princip. Känns inte som att folk vill vara med mig, utan att jag trycker mig på och tvingar mig in i gemenskapen. Det finns inte mycket som gör mig så glad som när folk hör av sig till mig och frågar om jag vill göra något. Då känner jag mig lycklig som aldrig annars. Jag känner att folk trots allt kanske inte känner sig allt för tvingade. 

Så varför ska jag hålla på att bjuda in folk, trots att jag kanske egentligen inte alltid vill? Jo, för att jag inte vill att någon ska känna sig utanför eller bli sur på mig. Jag försöker helt enkelt vara rädd om mina relationer, för att jag inte vill mista någon av de som finns i mitt liv just nu! 

Ni som känner er träffade tycker jag ska ta sig en liten tankeställare. För jag blir faktiskt sårad. Och jag vet en till som även hon blir sårad. Och hennes känslor känns ännu viktigare, för hon om någon behöver oss som fan! Men folk verkar ju bara tänka på sig själva... 

Hör nu inte av er med "så är det inte" eller "ta det inte personligt", för det gör fan bara saken ännu värre!