Tre år har snart passerat sedan jag först satte min fot på gymnasiet. Jag började i en ny klass med näst intill helt nya människor. Jag har under dessa tre år fått vänner för livet. Vi har tillsammans skapat fantastiska minnen och jag kan inte fatta att vi nu bara har en vecka kvar tillsammans i skolan! Jag känner ångest inför vad som komma skall och jag känner ångest över att gå vidare med mitt liv. Samtidigt vill jag börja leva mitt liv och göra precis vad jag vill. Jag vet ännu inte om någon/några av mina underbara, fantastiska vänner joinar mig till hösten i en ny stad. Hoppas såklart på det, men gör de inte det vet jag att det ordnar sig ändå. Jag har tagit precis samma steg två gånger tidigare, enda skillnaden är att denna gång blir det i en ny stad.

Om en vecka befinner jag mig i Turkiet och där tänker jag ha the time of my life. Jag kommer att leva livet, fokusera på nuet och njuta av varenda dag. När planet sedan landar i Sverige är det dags att ta nya tag och försöka klara mig igenom studenten utan alltför mycket tårar. Det kommer bli en dag full av glädje, skratt och lycka samtidigt som jag tror att tårarna kommer spruta. Dagen efter vaknar man upp och inser att det är slut. Att allvaret och livet börjar. Jag vill, samtidigt vill jag inte. Om jag skulle kunna skulle jag spola tillbaka tiden något år och sett till att verkligen leva i nuet och njuta av tryggheten.

Vad som händer till hösten är ännu oklart, men jag hoppas att jag kommer kunna leva mitt liv och göra precis vad jag vill. Jag hoppas att kontakten med alla underbara vänner förblir som den varit nu och att vi inte tappar det vi haft. Jag vet att mina allra närmaste kommer att finnas för mig i vått och torrt och att vi antagligen kommer vara vänner ut!

Något som i alla fall är säkert är att jag tar studenten som en självsäkrare tjej än jag började. Jag har lärt mig mer om mig själv, vad jag vill och hur jag vill få saker gjort. Jag har lärt mig att lite på magkänslan och att våga, trots att det kan kännas läskigt och svårt. Utan mina fantastiska vänner och min fantastiska klass hade jag antagligen inte insett detta riktigt än, och för det kommer jag alltid att vara tacksam! ♥